men det är inte säkert

- Johanna är du rädd?
Det tog ett tag, säkert en hel minut, tårarna slutade plötsligt rinna och jag tror det blev några andetag mindre. Borrade in blicken i gatlyktan utanför fönstret, tänkte på vilken vacker kontrast den skapade gentemot det tjocka mörker som lagt sig omkring. Tänkte på att utan den där gatlyktan, utan det där lilla ljuset, hade allt varit mycket mörkare, var hade jag då fäst blicken, om inte vid ljuset? Jag hade ju aldrig tänkt så innan, jag hade ju aldrig fått en den frågan. Sedan, kanske en minut senare, mer eller mindre - vad vet jag när tiden ändå står stilla, så formades orden.
- Jag tror det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback