Det värmde

Blommor

Idag kom ett något förvirrat blomsterbud upp för vår backe. Men det gjorde ingenting att han var förvirrad, jag blev ändå så himla glad när jag såg vad han hade med sig; jag fick blommor från mitt innebandylag!
Det värmde. Som bara den.
För trots att jag inte alltid har kommit perfekt överens med alla från laget, och trots att jag vet att jag har varit en riktig liten satmara på träningarna så har jag verkligen tyckt om det.
Det dröjde ärligt talat inte länge från det att jag ringt och sagt att jag skulle ta ett uppehåll till det att jag insåg att jag begått ett misstag. För visst att jag kanske inte saknat och tänkt på det varje dag och varje minut. (det har vart en del annat att tänka på). Så har det ändå funnits där och då man kommit hem och lillebrorsan stått på altanen och skjutit har jag inte varit sen med att springa ner i källaren för att hämta klubban och följt hans exempel.
Jag tror jag kommer fortsätta med bandyn när jag blir frisk. Man lär sig uppskatta saker på ett helt annat sätt då man drabbas av något sådant som jag drabbats av. Man lär sig att inte ta allt för givet och man lär sig att vissa saker klara man sig helt enkelt inte utan.
Jag kanske klara mig utan bandyn, det är jag nästan säker på att jag gör, frågan är väl bara om jag vill det.
Idag känns det inte så.
Idag känns det som om jag skulle kunna göra en hel del för att få vara med på söndag mot Backadalen. Idag känns det som om jag skulle kunna göra en hel del för att få ha den där lätt pirriga känslan i kroppen, att få ha de där flygande fjärlilarna i magen som gör det lite svårare att få ner frukosten. Den där känslan precis innan domaren skall blåsa, då det alltid är så tyst, tryckande tystnad, förväntansfull tystnad. Idag har jag insett att jag bara tycker så fruktansvärt mycket om den tystnaden och den känslan.

Så, tack så hemskt mycket tjejer, ni ska veta att jag verkligen uppskattar det jag fick av er, och ni ska veta att jag tänker på er. Jag hade verkligen velat komma och säga detta personligen till er på en träning eller nått, men just nu känns det inte som om jag har kraft att göra det. Men jag ska i alla fall försöka komma på hemmamatcherna!
Som sagt, Tack!

Puss o Kram kära värld, nu ska jag försöka sova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback