Smet

Nu är det mörkt igen. Som varje dag. Jag tycker det är deprimerande, mörkret gör en inte direkt gladare. Idag har jag i alla fall ätit! De sa att det skulle hjälpa att få upp blodvärdena, om jag började äta och dricka normalt igen. Jag har inte gjort det de senaste, sen jag fick alla sår i munnen har det liksom inte gått. Det har helt enkelt gjort för ont, det har nästan blivit antingen eller, mätt i magen eller slippa smärta. Bara att välja, och jag valde att slippa smärtan, för den var för stark, det valet gillade inte doktorn. Hon sa att det är på grund av att jag inte äter som jag ibland ramlar ihop helt utan förvarning, och att det är därför jag vaknar av världens yrsel. Kroppen har tydligen inget att gå på, inga reserver att ta till och då blir det blodsockerfall, vilket visar sig genom att jag ramlar ihop eller är trött. Nu skall vi i alla fall träffa en dietist imorgon som skall hjälpa mig med min kost, jag måste tydligen äta mer kaloririk mat och mer socker. Jag äter inte så mycket av något av det där, särskilt inte socker. Men jag dricker äpplejuice nu, det är det mycket socker i och det ända jag kan tänka mig äta som innehåller socker, förutom glass då. Jag har fått en salva, eller nån konstig smet, mot såren i munnen, vilket är orsaken till att jag kunnat äta idag, den smakar skit men hjälper mot det onda. Så nu kan jag både vara mätt och smärtfri. Lysande!
Idag har jag ändå varit ganska pigg, känt mig mycket mer uppe än igår, både psykiskt och fysiskt. Igår var jag helt borta från första början, vaknade med igensvullnade ögon, huvudvärk och illamående. Inget av det gick över under dagen, det ända som hände var att tröttheten bara blev värre och värre.
Nu är det i alla fall dags för middag, hejsvejs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback