Dessa förbannade nätter tar aldrig slut. De är som evigheten själv, minut för minut tickar de sig fram och kan driva den lugnaste fisken till vansinne.
Inatt var en sådan natt, jag glömde ta sömntablett, eller rättare sagt så blev klockan för mycket innan jag kom i säng. Tolv är absolut i senaste laget för en tablett, annars blir hjärnan dagen därpå till en svindlande och trögtänkt klump. Jag gick i alla fall och lade mig, trött men glad för att jag mått så bra hela dagen men den glädjen var snart som bortblåst och istället steg både irritationen och frustrationen minut för minut, över att jag inte kunde somna. Halv fyra gick jag upp och drack två glas vatten, besökte toaletten och försökte sedan återigen somna. Denna gång gick det bättre, jag somnade, drömde återigen att man skulle utrota alla barn med cancer på jorden, och att då jag och min familj var ute på havet kom några hemska män på en flotte och skulle hämta mig, för jag var inte var värd att leva, alla med cancer skulle dö. Vaknade en timme senare, rädd för att somna om igen, men gjorde det ändå, drömde mardröm som jag inte kommer ihåg. Vaknade halv sex igen, funderade på att ge upp och gå upp och äta frukost men då jag satte mig upp dunkade hela huvudet och jag kunde utan att se mig själv i spegeln känna hur stora påsarna under mina ögon var. Jag försökte somna om, lyckades men vaknade några minuter senare, somnade om igen och vaknade halv åtta. -Nu tänker jag inte ligga här en sekund till tänkte jag och gick upp, men hela huset var nedsläckt, ute regnade det och golvet var svinkallt mot mina lika kalla fötter. Det ända jag kände för var att dra täcket över huvudet och sova djupt i tio timmar. Dum som jag är tyckte jag det var värt ett försök så jag gick och lade mig igen. Somnade om efter några långa minuters vridande och vändande och vaknade sedan halv tio. Likblek i ansiktet och med tre kilo blåa påsar under ögonen, ett huvud som värkte likt en kind efter en hård käftsmäll och med knäleder som skrek efter smärtstillande gick jag upp och åt frukost. Vilken lättnad att mörkret äntligen lättat och att natten var över!
Jag är lika trött nu. En dålig natt ger en dålig dag, idag har jag varit skit sur och supertrött, inte fått mer än några kilometers övningskörning gjort och längtar tills jag ska få ta min sömntablett och få sova riktigt djupt och drömlöst.