Fröunda Indians på Barncanceravdelningen. Onsdag 13 december

Idag var lillebror helt extas när han kom hem, Frölunda hade besökt lekterapin och skrivit autografer till honom. Han hade fixat det till mig med, de hade skrivit en så fin hälsning till mig med autografer på. Jag ångrar lite att jag inte tog med mig systrarna Kristenson och åkte dit och spanade in tuffingarna! Men det gick inte, skolan måste gå först och tiden passade inte. Men jag tycker det var bra gjort av dem ändå.

Idag har jag pluggat en massa, allt tar så mycket längre tid att lära sig, det går mycket trögare att få in enkla, och svåra, saker i huvudet. Vi ska ha redovisning och vi har bara några stödord att prata utifrån. Jag hade helst velat ha allt uppskrivit, för jag vet att sannolikheten att jag kommer få hjärnsläpp är ganska stor. Det är helt enkelt mycket svårare att komma ihåg saker, främst närminnet. Det är näst intill utraderat känns det som, om någon säger nått till mig, eller om jag läser något dröjer det inte länge förrän jag inser att jag inte kommer ihåg någonting från det jag just hört eller läst. För den som inte vet att det är så det ligger till, att medicinerna helt enkelt skadar nerverna och gör att det blir svårare för mig att göra vissa saker, kan det säkert uppfattas oartigt eller elakt. Men jag kan inte hjälpa det, och jag kan inte heller dra hela ursäkten, för folk kan inte riktigt inse att det är så det är ändå. Och jag förstår det, jag hade ingen aning om att det var en biverkning förrän jag själv började uppleva den och fick det konstaterat av min läkare att det är sådant som händer.

 

Jag vet inte vad som är värst, inte för att jag måste peka ut en sak, men det är ofta vad folk som vill bry sig, eller säga något för att fylla ut tystnaden, säger - Vad är det som är värst? Jag kan inte säga att en sak är värst, på morgonen är det illamåendet, på kvällarna är det yrsel och tankar, på dagen är det tröttheten och smärtan som främst gör sig påmind. Det är alltid olika men det jag oftast blir påmind om är just det att min hjärnverksamhet gått ner sig.
Tur är väl det att de kommer gå tillbaka, jag kommer kunna tänka igen, jag kommer komma ihåg saker igen, säger de i alla fall..


Kommentarer
Postat av: Fanny

Klart du kommer sötnos, allt kommer bli bra. Det lovar jag dig och jag skall hjälpa dig med allt, så du behöver inte vara orolig, hihi!(L)

2006-12-14 @ 19:54:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback