Danmark

Danmark blev av trots allt! Det var supermysigt, och jag har känt mig hyfsat pigg hela dagen, tills nu.. Men huvudsaken var att jag orkade Danmark och det gjorde jag. Dock en liten incident, jag var väldigt nära på att svimma. För andra gången i mitt liv. Första gången inträffade inatt. Sjukt läskigt. Jag vaknade av att allt bara snurrade, jag kunde verkligen inte fästa blicken, inte sätta mig upp eller ens tänka klart. Jag skrek så högt jag förmådde, vilket nog inte var så högt, tyvärr var min dörr stängd så ingen kom. Jag fick panik, lyckades sätta mig upp och började koncentrera mig på att andas ordentligt. Då började det lugna ner sig, snurrade mindre framför ögonen liksom. Sen blev det bra igen, och jag somnade om. Vaknad bara någon timma senare av exakt samma sak, att rummet bara snurrade förbi ögonen, men inte lika fort denna gången. Jag knep ihop ögonen, då blev det ännu värre, då började jag må skit illa istället, så jag öppnade ögonen igen och då släppte det. Men idag var vi inne i en mataffär, jag skulle böja mig ner för att öppna någon leksakslåda som av någon konstig anledning tilldaragit sig min uppmärksamhet, så blev det helt plötsligt svart för ögonen och jag satte mig ner med en duns på golvet, ropade på jesper som som tur var stod precis bredvid mig, så kom mamma och drog upp mig. Tur det för då kom synen tillbaka. Det är jättehemskt, jag vågar inte gå och lägga mig nu, jag är jätterädd för att det skall hända igen. Så funderar jag på om det kan vara en biverkning av sömntabletterna jag käkar, men nej, knappast. Jag vet inte varför detta börjat hända, men en sak är säker och det är att jag absolut inte vill att det skall bli en vana, att det skall bli en sak till att behöva ta hänsyn till varje dag. jävla skit om det blir så..
Jaja, dagen var i alla fall bra, otroligt skönt att komma hemifrån en stund, väggarna har en tendens att krypa otäckt nära här hemma ibland.
Imorgon är det söndag och första advent, fyra dagar kvar tills behandling igen. Nya mediciner denna gång med, plus röntgen, utvärdering, på onsdag.. Är faktiskt nervös. Jag känner visserligen att den tumören jag har på halsen har krympt, men jag kan inte känna de andra, de har jag ju aldrig kunnat.. Vi får se vad som händer, det är ett tag kvar och jag skall försöka göra det bästa av den tiden.
Nu vet jag inte vad jag ska göra, vill egentligen bara gå och lägga mig, hur trött som helst. men jag vet inte.. jag vill inte vakna av att det snurrar igen. Får kika lite tv eller nått. Tjingeling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback