Jag vet egentligen inte vad som hände, men jag vet att det är så det kan bli, slemhinnorna tar en väldig skada av behandlingen och det var inte förvånande att se ett tjockt lager av vitt slem ligga kvar på tungan då jag kikade i spegeln.
Det började med att jag skulle svälja, bara svälja för att det är sådant man gör ibland innan man skall börja prata. Det gick inte. Jag försökte dra ett djupt andetag och harkla mig. Det gick inte.
Det var då paniken började smyga sig på, som en jäsande deg som sakta men säkert sväller över kanten. Då jag inte kan få luft får jag panik, jag har aldrig varit den som kunnat simma längst under vattnet, jag har aldrig varit den som kunnat hålla tillbaka gråten då jag tappat andan på grund av en hård boll i magen och jag har aldrig haft den bästa lungkapaciteten. Jag klarar mig helt enkelt inte utan luft någon längre stund, eller det är i alla fall vad jag fått för mig.
Så då det blir som idag, då man helt plötsligt inte kan andas, helt utan förvarning kommer rädslan som ett slag i ansiktet. Det börjar med att jag hetsar upp mig, försöker få kontakt med någon, hjälp mig, jag kan inte prata, jag kan inte andas!
Tack anna för hjälpen, tack för att du inte lät paniken ta över, för det gjorde den riktigt aldrig, jag tryckte tillbaka större delen av den ner i magen igen. Det hemska är väl bara det att trots att jag lyckades få igång andingen efter lite vatten, höjda armar och tjutande lungor, så släpper inte rädslan och ångesten för det..

Jag har kännt på mig att något var fel, eller inte som det brukar vara, ett tag nu, på något svårbeskrivligt sätt har det varit väldigt torrt i halsen. Men jag orkade inte hänga upp mig på de, jag har inte velat inse att det kunde vara en sak till att behöva ta hänsyn till, en sak till som var fel. Det känns jobbigt att det hände, för har det hänt en gång kan det hända en gång till och jag tycker jag har tillräckligt att oroa mig över. Ångesten för att jag sabbar för alla andra är nog ändå det värsta, det spelar ingen roll hur många gåner jag ber om ursäkt, det känns inte bättre för det, jag hatar att något jag själv inte kan styra över drabbar andra personer..